Renal dysplasi – en kronisk njursjukdom

Renal dysplasi är en medfödd njursjukdom som drabbar unga hundar. Den går inte att bota och hundarna dör oftast före två års ålder av kronisk njursvikt. Sjukdomen kan drabba många olika hundraser, men är betydligt mer förekommande hos vissa raser och uppträder där ofta inom vissa familjer. Vi forskar på renal dysplasi hos i första hand boxer, med målet att identifiera den genetiska förändring som antas ligga till grund till sjukdomen. Vår förhoppning är att arbetet ska leda fram till ett gentest som ska kunna användas vägledande i avelsarbetet.

TEXT: KATARINA TENGVALL & MARIA HURST

 

 

Vad är renal dysplasi?
Renal dysplasi är en utvecklingsrubbning som definieras av en onormal utveckling av njurvävnaden och förekommer hos både hundar och människor. Tidigare användes i Sverige begreppet ”juvenil progressiv nefropati” (PNP) för denna sjukdom hos hund. Med PNP avses en kronisk, fortskridande njursjukdom som drabbar unga individer, men internationellt används dock begreppet PNP mer övergripande och omfattar ett flertal olika kroniska, fortskridande njursjukdomar, inte enbart renal dysplasi. Sjukdomen kallas nu därför inte PNP utan renal dysplasi, vilket är en mer beskrivande och specifik benämning. Begreppet ”juvenil renal dysplasi” (JRD) används ibland, framför allt utomlands, men detta begrepp bör heller inte användas eftersom det ger ett felaktigt intryck av att det skulle finnas en annan typ av renal dysplasi än den juvenila, vilket det inte gör.

Symtom
De kliniska symtom hunden kan få vid renal dysplasi skiljer sig inte från symtomen vid andra långt gångna, kroniska njurskador. Det som bör ge misstanke om renal dysplasi är när dessa symtom uppträder hos unga hundar. Symtomen kan vara att hunden dricker och kissar ovanligt mycket, kräks och får diarréer, minskar i vikt eller växer dåligt. Blodbrist och dåligt allmäntillstånd är också vanligt. På kliniken kan tecken på nedsatt njurfunktion upptäckas genom ett vanligt blodprov. Nedsatt njurfunktion resulterar i en ökning av halten av vissa substanser i blodet, såsom urinämne (blood urea nitrogen, BUN) och kreatinin, vilka normalt utsöndras via njurarna.

Förändringar i njuren
Eftersom de kliniska symtomen hos flera olika njursjukdomar liknar varandra, så är en korrekt diagnos på renal dysplasi inte möjlig att ställa förrän man tittar närmare på njurvävnaden. Detta görs genom en mikroskopisk vävnadsundersökning (histopatologisk undersökning) och för diagnosen renal dysplasi krävs påvisande av vissa typiska förändringar. I njurarna hos en hund med renal dysplasi kan man se omogna vävnadsstrukturer som hör hemma i fosterstadiet eller hos den nyfödda valpen, men som inte ses i den normala, färdigutvecklade njuren. Dessutom kan man påvisa felaktigt utvecklad vävnad; både onormala njurstrukturer och vävnad som normalt aldrig finns i njuren, som t.ex. broskvävnad. Dessa omogna och felaktigt utvecklade strukturer brukar kallas primära förändringar och för att diagnosen renal dysplasi ska kunna ställas krävs påvisande av en eller flera sådana primära förändringar. Som en följd av sjukdomen förekommer också tecken på inflammation, nedbrytning av njurvävnad samt bildning av ärrvävnad som ersättning för den förlorade njurvävnaden. Dessa förändringar benämns sekundära förändringar och är inte typiska för renal dysplasi, utan förekommer vid de flesta kroniska njurskador oberoende av grundorsak.

Den onormala utvecklingen av njuren (själva grundorsaken till sjukdomen renal dysplasi) sker redan hos fostret i livmodern eller hos den nyfödda valpen. När njurarna är färdigutvecklade c:a 1-2 månader efter födelsen, kan denna utvecklingsrubbning inte uppkomma. De sekundära förändringarna fortsätter dock att fortskrida, varvid njurarnas funktion successivt minskar. Sjukdomen utvecklas i olika takt hos olika individer, men det vanliga är att hunden drabbas av kronisk njursvikt och dör (eller avlivas) mellan 4 månaders och 2 års ålder.

Möjliga orsaker
Det kan finnas olika orsaker till renal dysplasi, men i de fall sjukdomen drabbar många hundar inom en ras och hundar som är släkt med varandra, kan man dra slutsatsen att det sannolikt är en genetisk förändring som ligger bakom . Andra möjliga orsaker kan vara en virusinfektion, som t.ex. herpesvirus, eller att den dräktiga tiken har utsatts för någon fosterskadande substans.

Flera raser drabbade >>

Forskingsprojekt på renal dysplasi
Vi som forskar på renal dysplasi hör till Uppsala Universitet, Sveriges Lantbruksuniversitet, Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) och Broad Institute (Boston, USA). Vi har sedan flera år tillbaka studerat renal dysplasi hos boxer i samarbete med både svenska och amerikanska boxerklubben. Målet är att dels karaktärisera de typiska förändringarna i njurarna och dels kartlägga den genetiska förändringen som orsakar sjukdomen. Vi vet ännu inte om det är samma genetiska förändring som orsakar renal dysplasi hos olika hundraser. Eftersom det har visats att sjukdomen har lite olika karaktär vad det gäller de mikroskopiska förändringarna i njurvävnaden hos några olika raser kan man misstänka att det möjligen kan röra sig om olika genetiska defekter. För den genetiska analysen behövs tillgång till blodprover från sjuka boxrar med histopatologiskt säkerställd diagnos. I framtiden vill vi även utvärdera om andra raser (exempelvis engelsk cockerspaniel och berner sennen) har samma genetiska förändring som boxer, men i nuläget fokuserar vi på boxer.

Vi efterlyser därför blodprov från unga boxrar (<2 år) med kronisk njursjukdom. Blodprovet tas redan vid första misstanke om kronisk njursjukdom och detta används till framställning av DNA till våra genetiska studier. Det är samtidigt av största vikt att det görs en histopatologisk undersökning av njurvävnaden för att säkerställa diagnosen. Detta görs antingen på en njurbiopsi tagen från den levande hunden eller på njurvävnad efter döden. Det är här viktigt att påpeka att man i en biopsi endast kan undersöka en mycket liten del av njurvävnaden, varför det finns risk att man inte kan påvisa typiska förändringar i just den lilla undersökta biten, trots att sådana förändringar kan finnas i en annan del av njurvävnaden. Biopsiundersökningen kan alltså ge ett falskt negativt resultat, och resultatet av en sådan undersökning anses därför inte tillförlitligt om typiska förändringar för renal dysplasi inte påvisas medan diagnosen anses säkerställd om typiska förändringar finns (biopsiundersökningen kan alltså inte ”fria”, bara ”fälla”). Undersökning av njurvävnaden efter döden förbereds på veterinärkliniken, där hunden efter avlivning skickas in för obduktion enligt normala rutiner alternativt att enbart njurarna (fixerade i 10% formalin) skickas direkt till oss för histopatologisk undersökning. (Se kontaktuppgifter nedan.)

Som en allmän rekommendation gäller att njurvävnad från alla unga hundar som dör av kronisk njursvikt bör undersökas histopatologiskt för att om möjligt få en diagnos fastställd. Detta är viktigt både för forskningen och för att djurägare, uppfödare och rasklubbar ska ha en chans att tillsammans arbeta för att kartlägga sjukdomens utbredning i just sin ras. Kontakta gärna oss vid misstänkta fall av renal dysplasi även hos raserna engelsk cocker spaniel och berner sennen då insamling av blodprover också här kan vara av intresse för forskningen.

Tillsammans hoppas vi kunna reda ut vad som ligger bakom uppkomsten av renal dysplasi hos boxer. Stort tack till er boxerägare som redan ställt upp och till er som kommer att bidra till forskningen i framtiden!

 
 

Kontaktuppgifter
Insamling av blodprover från boxer bekostas av renal dysplasi-projektet. Vid de fall där blodprover skickats in kan även den histologiska undersökningen bekostas av projektet. (Detta måste isåfall tydligt framgå på remissen och medgivaravtalet) Kontakta Katarina Tengvall för mer information.

Blodprov + medgivaravtal skickas till:

Katarina Tengvall BMC,
IMBIM Uppsala universitet
Husargatan 3
Box 582
751 23 Uppsala

Tel: 018 471 4551
E-post

 

Njurprov + ordinarie remiss (finns på kliniken) + kopia av medgivaravtal skickas till:

Maria Hurst
Laboratorieveterinär
Enhet för patologi och viltsjukdomar (POV) SVA
Travvägen 20
751 89 Uppsala

Tel.: 018-674391
E-post